Jag kom hem i förrgår kväll och möttes av pappa på flygplatsen. Hemkomst-euforin har inte lagt sig än. Sitter just nu och slappnar av i soffan med lite pursvensk choklad, syrran och hennes man. Deras fyraåring sover i rummet intill efter en episk dag på stranden. Laptopen sitter i knät som en alldeles för varm säkerhetsfilt.

Gårdagens familjeäventyr är fortfarande färskt i minnet. Jag hälsade på mormor på vårdboendet och delade med mig av det senaste skvallret. Tydligen hade vi båda två haft varsin skotte hos oss under ungefär samma tidsperiod – detta ledde inte till något dekadent för någon av oss. Därefter bjöd mamma på lunch ute på landet och vi hittade färgade glasflaskor med plats för stearinljus som skulle göra sig perfekta på min balkong i Holland. För den där sköna New Orleans-atmosfären.

Den totala avslappningen infann sig igår kväll när två vänner blandade ett par drinkar och grillade en fantastisk middag. Magiskt. Och det är bara början; i mitten av nästa vecka väntar ett efterlängtat möte med en saknad vän följt av några dagars intensivt skrivande i Kivik. Mitt mål är att under de dagarna skicka iväg mitt manus till ett antal förlag.

Så. Då har jag sagt det. Inte alls nervöst. Just do it, self.

Tips till mig själv från mig själv: kör på medan du är euforisk.