Underbar skräckmässa i Malmö! Delade bord med fantastiska Frida Arwen Rosesund och Kristina Hård!
Trojanerna är snart här
Om sex minuter publiceras min första bok.
Sitter på sängen i mjukisbyxor med Calendar Girl spelandes i bakgrunden och lussekatter i ugnen.
Det enda som är lite rock’n roll med den bilden är antalet timmar jag kommer att få sova innan väckarklockan ringer. Men ändå.
Ändå.
En dröm slår in i natt.
Tankarna pendlar mellan töntig hybris, den där sorten som får en att strutta runt i en tom lägenhet – kanske ta några spontanat skutt, nynna något i fel melodi och brista ut en gäll refräng – och ren skräck. Vad har jag gjort? Folk kommer ju att läsa den här. Om några få minuter är den tillgänglig.
Bara ligger där bland andra böcker, lite som en havsko i peruk på en klippa översållad med bystiga sjöjungfrur.
Fan. Är det för sent att ändra sig? Kan den inte bara få existera i ett skönt vakuum, tryggt instoppad i min byrålåda. Om hundra år hittar mina efterkommande manuset i en låda, kanske läser det och bara: ”fan, tanten var ju helt störd. Tina upp henne så hon får förklara vad twitter är för nåt.”
Eller så ska jag bara gå och lägga mig. ”Publish and be damned”, som min chef brukar säga.
Imorgon ska jag och en kollega fira genom att gå och se Dr. Strange på bio. Effekterna ska vara tjusiga i IMAX, och med Benedict Cumberbatch och Mads Mikkelsen i samma film har jag svårt att tänka mig hur den skulle kunna ungå att vara sevärd. Senare i veckan ska jag ta en öl med en annan kollega. Fira i dagarna tre, liksom.
Den tredje dagen handlar det om nästa projekt, förstås. Men se, det är en helt annan historia…
Stadens väsen
“Stadens väsen”
Fans av svensk UF (Urban Fantasy) har säkert hört om Stadens väsen, en novellantologi som släpptes för några dagar sedan av Catoblepas förlag. Min novell heter “Samvarta” och handlar om skogsrået Olivia som finner farliga ting på Malmö Stadsbibliotek.
När jag blev tillfrågad att skriva novellen fick jag Malmö som stad. Även om jag bor i Holland just nu är och förblir Malmö min hemstad, så självklart tog jag chansen att fylla den med allsköns varelser. Först var jag naturligtvis tvungen att fundera på staden i sig. Vad definierar Malmö i mina ögon? Hur ser Malmö Stad sig själv? Och så vidare.
Därför får jag nu be om förståelse för de som läser novellen och inte känner igen sin stad Malmö. Er vars verklighet ser annorlunda ut än min. Sorry.
Mitt Malmö är en mångkulturell stad, och därför finns det varelser från olika kulturer. Det var kanske det som jag fann mest intressant när jag skrev berättelsen… inte staden i sig, i all sin prakt är den också lika välbekant som ett par inpruttade mjukisbyxor… men alla folktroväsen från världens alla hörn och hur de förhåller sig till varandra. Själv föreställer jag mig att med allt hemlighetsmakeri som krävs för att dölja magin som försiggår bakom kulisserna också innebär att ingen direkt har koll på vad som egentligen tassar-flyger-dansar omkring när solen går ner.
Möjligheterna är oändliga.
Jag vet inte hur det är med er, men jag är sjukt taggad på att sätta mig ner med boken och läsa om allt fantastiskt som händer i Sveriges städer.
Jag lämnar Malmö nu… tio städer kvar. Hej så länge.