Det tog emot att gå till jobbet den morgonen. Hon kastade en sista, längtansfull blick på den halvfärdiga tavlan på staffliet och stängde dörren till sin lilla etta och låste sjutillhållarlåset. Kvart över sex på morgonen var ingen mänsklig tid att stiga upp på, ansåg hon, och hon gillade särskilt inte de hurtiga joggarna som hon mötte på gångstigen på väg ner till bussen. Tidiga morgnar var fyllda till brädden av provocerande incidenter och fenomen som gjorde henne på uselt humör från början. Bussresan var ett kapitel för sig, de hade på egen hand kunnat ge vem som helst psykoser.

 

Berättelsen kan läsas i sin helhet i antologin Eskapix, volym 4.